Jag ville verkligen bli stormförtjust i Vildsvin av Hannah Lutz och därför har jag planerat att läsa om den igen någon gång. För det finns mycket jag tycker om i den, trots att det blev väldigt korthugget och jag nu hade svårt att se ett sammanhang mellan de tre berättarna, framför allt ekotolkningen känns påklistrad. Men det finns mycket jag tycker om. Själv tycker jag det intressanta och vackra finns annanstans, i stämningen till exempel. Förgängligheten och flyktigheten. Istiden som kan svepa in när som helst. Ett minne av en lärare i en byskola. Vildsvinen som bökar runt i trädgårdarna om nätterna.
Men jag ska läsa den en gång till någon dag, kanske det är stormförtjusning i luften då.
