Imposter syndrome

Publicerad 06.03.2017 kl. 16:52

 

 

Det känns som starkast varje gång jag får en ny arbetsmöjlighet eller ett nytt uppdrag; snart kommer hårstrået som får kamelens rygg att brista. Snart kommer alla att märka att jag inte kan det här, att jag inte förtjänar det här. Snart kommer alla att märka att jag inte är värd arbetet, att jag inte är värd vänskap, att jag inte är värd kärlek. 

Låter det bekant? För mig är dessa hjärnspöken vardag, men jag är långt ifrån den enda som har imposter syndrome. Det betyder att jag väldigt ofta är rädd för att alla snart ska märka att jag inte kan något alls, även om det är en obefogad rädsla. När allting antyder att allting går bra, men det ändå inte slutar kännas som om man luras. Trots att det aldrig kommer dess större bakslag.

Tankarna kan dyka upp när som helst. Innan arbetsintervjuer, innan uppträdanden, när jag sitter på bussen på väg till en alldeles vanlig arbetsdag. När jag skriver kan jag tänka att ingen ändå är intresserad av det jag vill säga. För att inte tala om hur det kändes i början av mitt förhållande när jag gick och väntade på att han skulle se mitt sanna jag. Vad hände sedan? Ingenting hemskt, vi flyttade ihop. 

På något sätt lyckas jag ändå pressa igenom det här, men jag vågade inte i början och gick säkert miste om en massa fina möjligheter. Mitt tips för er som också lider av dylika tvångstankar är att våga försöka ändå, för de jobbiga tankarna är inte sanna. Vi är rätt ofta duktiga på att höra lögner i våra egna huvuden. Det känns inte kul och det går om rätt långsamt, men steg för steg kommer man längre fram om man vågar pressa sig. Idag pysslar jag med saker som jag knappt kunde drömma om för fem år sen. När tankarna kommer tillbaka får jag lov att tänka fan, nu tänker jag orättvisa och fula tankar om mig själv igen

För det är ju klart att jag kan och klarar av allting jag vill ta mig an. Riktigt bra har det ju gått hittills och de självsäkra stunderna blir allt fler. 

 

Kommentarer (4)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?
Jag känner SÅ igen mej, tack för att du skriver!
Lina06.03.17 kl. 19:39
Varsågod!
06.03.17 19:45
Jag är intresserad av dina texter. För jag tycker dom är väldigt bra.
imponerad07.03.17 kl. 08:54
Tack!
10.03.17 21:55
Känner så väl igen mig - både i jobbsituationer och relationer har jag reagerat likadant. Ett bra första steg är säkert just att lära sig känna igen de tankerbanorna, ta ut trollen i ljuset. Men att det kan vara utmanande!
Eva07.03.17 kl. 17:39
Jo, efter det slutar man så småningom tro på sig själv när man tänker så. Att det i alla fall inte känns så hela tiden.
10.03.17 21:56
Jep jep jep. Sex år i journalistyrket, och fortfarande väntar jag på dagen då någon ska syna min bluff, inse att jag inte kan någonting, att jag bara fuskar. Alla essäer jag lämnat in det senaste året, med övertygelsen om att det är nu jag blir genomskådad. Oerhört tärande känsla, fast man vet att det ju är total inbillning.
Julie24.04.17 kl. 13:40
Ja precis! Trots den otaliga bekräftelserna. Men det hjälper att tänka att det här är någonting som är inuti en själv, att det inte kommer utifrån.
24.04.17 15:14

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka