Varubristen

Publicerad 14.02.2017 kl. 19:12

 

"Jag kom in", säger Elina när det inte finns kunder vid kassorna.
   "Ja men, grattis", säger jag.
   "Jag hoppas att du skulle kunna vara glad för min skull ens", säger hon och Lennart stegar in mot hennes kassa. Hon ler mot honom och hälsar. Han köper öl igen. Elina ler nästan genuint, den där inövade kundservicevänligheten. Men jag vet att det leendet inte kommer att vara länge nog för att hon ska se med det mot mig nu.
    "Det är väl klart jag är glad", säger jag, men ser det i sättet hon ser på mig. Att det inte är trovärdigt. Och jag vänder blicken mot fönstret. Stirrar ut ovanför de upptejpade äpplena där. Upp mot det som en gång var banken, upp mot mitt hem. Typ kanten av hela världen.
   "Riktigt jävla glad alltså", säger hon. "Jag ser det."

   Hon ser ännu mot mig. Jag kan inte skaka av mig det.
    "Vad vill du att jag ska säga?" frågar jag. Som om jag bara kunde leverera på beställning, på löpande kassaband. Säga rätt sak så ingen blir ledsen.
    "Vad är det jag ska säga? Tack för att du lämnar mig, eller?" viskar jag till slut över tomrummet mellan våra kassaband när ingen kund är nära. Jag vill inte ta det här samtalet nu men Elina har redan beslutit.
   "Det är väl inte mitt fel att du inte ens sökte", säger hon.
    "Lönar sig inte att söka om man inte vet vart. Lönar sig inte att söka bara av pragmatiska skäl", säger jag.
   "Lite jävla ambition kan man väl ändå ha, eller har du tänkt stanna här?" säger hon och lyfter händerna som för att markera att vi sitter just här. I Sjujävlaå. I den sjujävla Varubristen. Kommunens navel. Främst fylld av navelludd. Dammtussar bakom varorna.
   Elina tittar ner mot kassabandet. På den glada veckoslutshälsningen som rullar runt på det svarta. Har blivit nött i kanterna, den vita tuschen utsuddad. Ingen frågade av oss om vi vill korrekturläsa svenskan innan den skrevs.
    Hyvää viikonloppua.
    Glad väck slut.
    Inte ens jag är så grym att jag frågar henne hur hon ska göra med Himmeli. Elinas blick möter nästa kund igen och Lindströms kommer med bågnande matvagnar till min kassa. 

 

Missar hela livet just nu. Missar arbetet, skrivkurser, ridlektioner. Energi. Har ännu inte stigit som en blåmes ur askkoppen, men kanske snart. Tills dess sover jag tupplurer och hostar jag. 

 

Satu Laukkanen

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka