High functioning depression

Publicerad 27.01.2017 kl. 19:25

 

Jag har rätt länge tänkt på det här med hur depression ska ut. Det var kanske i samband med debatten i den finlandssvenska bloggosfären som jag började reflektera över hur det kan se ut från utsidan, hur andra bedömer en. Man ska vara sliten, trött, för att det ska räknas. En människa som har tappat all förmåga att fungera i det tempo samhället vill. I andras ögon, alltså. 

Såklart kan depression också se ut så. Själv har jag däremot upplevt att mina bottenperioder i livet utåt sett väldigt annorlunda ut. Jag har aldrig slutat vara duktig och det kan ibland kännas som om det kommer att suga ut den sista livsglädjen ur mig. 

Jag tänker mig det är lätt att se någon som mig som jag var för tre-fyra år sedan, och sedan peka och säga men hon är ju inte deprimerad. Att se nu där, hon dyker upp på jobben och vid universitetet. Men sedan syns inte det som händer när någon väl kommer hem och brister. Tappar halva vokabulären. Inte kommer upp ur sängen, men lyckas tvinga sig när det är arbetsmorgon. För tänk på skammen. Det fysiska illamåendet innan föreläsningen. Hur saker som inte syns försvinner: känslor, lust, motivation. 

Psykisk ohälsa kan se väldigt olika ut för olika människor. Det började för mig i högstadiet, jag gick ut gymnasiet med nio i medeltal och klarade universitetet förhållandevis bra. Jag brukar tänka att jag hade en high functioning-variant av depression. När väggen kommer stiger en del upp och fortsätter rakt fram. Genom väggen. Med ett fejkat leende. Och det känns som en farlig variant eftersom den är så svår att upptäcka. Det är väl klart inget är fel med mig eftersom jag presterar? Det är inget fel på dig, instämmer hen som pekar. Att titta nu där, inte fan kan hon vara deprimerad. Hon borde bara tänka lite positivt.

Jag ser inte vad andra har för behov av att peka ut vem som har rätt att kalla sig deprimerad eller inte. Att prestera bra och må bra är två olika saker. Jag anser mig inte kunna bedöma sådant, för vad säger en fasad egentligen om en människas välmående. Ingenting. 

 

 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?
Så bra skrivet! Det känns som att människor verkligen behöver se den slita, söndriga personen innan man kan godta fakta: ja, hen är sjuk, påriktigt.
Lina28.01.17 kl. 16:22
Tack! Ja, det är jättetrist att vi har en så snäv bild av psykiskt illamående.
03.02.17 16:28
Ja Satu! Du sätter orden på precis hur det känns.
Fragment29.01.17 kl. 11:23
Ja men precis, jag tror det finns många av oss också!
03.02.17 16:28
Mitt i prick! När jag blev utmattningsdeprimerad höll jag ju på som värsta duracellpupun innan jag tog beslutet att vila. Det värsta tänkbara när man är deprimerad är ju att inte bli trodd och att tänka att man egentligen inbillar sig allt. Depression är främst psykiskt och det syns ju inte.
Caroline09.02.17 kl. 20:59
Duracellpupu är också ett ord jag ofta blev beskriven med. Och innan man kommer till den biten att man inser att hjälp skulle behövas finns dessutom den biten där man inte inser att man förtjänar den, för man kommer ju upp ur sängen när det verkligen kniper. Den episoden där man intalar sig att man inbillar sig allting.
09.02.17 21:59

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka