Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

Publicerad 28.10.2015 kl. 21:31

 

 

Glamourfeminister är feminister som är intresserade av smink och mode, läste jag i FRIDA-tidningen för lite över tio år sedan. Kanske det där är jag, tänkte jag mot slutet av mina tonår. För jag tycker verkligen om smink. Jag har sminkat i över tio år nu. 

Populärkulturen hade under alla mina tonår framställt feminister som osminkade, bittra lesbiska kvinnor. Utseendet var något som länge fick mig att tro att jag inte var feminist egentligen. Hur skulle jag ha kunnat vara en feminist när jag varje dag maskerar bort mina blonda ögonfransar och rosa hud för att passa in? Och jo, det finns provrumsselfies på mig också. 

När jag var tjugo flöt jag omkring i staden i klackskor och klänningar, men min klädstil har förändrats. Det är jeans, kostymbyxor och ylletröjor nuförtiden. Den sista gången jag använde klänning och kände mig bekväm, var innan jag blev catcalled av män på stan och innan jag fick läsa i mina bloggkommentarer hur kurvig och fin jag varit på campus tidigare på dagen. Du var så somrigt utmanande idag, kunde det stå en annan dag. 

Kanske de som lärde känna mig då tänker att min klädstil har förändrats eftersom jag insåg att jag är en feminist, men egentligen är det vårt kära patriarkat som ligger bakom. Det är lättare att inte vara ett objekt i kostymbyxor än i minikjol. Jag har också fått höra av icke-feminister att jag är alldeles för snygg och feminin för att vara en feminist, att jag också skulle vara sötare om jag sminkade lite mindre och var mer naturlig. Det finns många tankar om hur kvinnor ska se ut, och ofta smälls de rakt i ansiktet. Vi lever i ett samhälle där naturlig och osminkad inte är synonyma.

Däremot har ingen feminist någonsin kommenterat min kropp eller mitt utseende. För det är min kropp, och feminismen kämpar för att vi ska få göra vad vi vill med dem. Jag äger fortfarande klacksor, det finns klänningar i skåpet. För jag älskade verkligen allt det där kvinnliga, tills omvärlden tog den känslan ifrån mig. Det finns feminister som inte sminkar och det är inte något konstigare än att det finns av dem som gör det. Vi är en brokig skara, det behövs inget förled så som glamour. Vår yta säger ingenting om vårt djup. 

 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?
och så finns det feminister som är män. egentligen är väl motsatsen till feminist idiot. och alla andra (borde vara/) är det.
den elaka bloggaren29.10.15 kl. 11:37
Precis, hann tänka att shit, det borde jag ha poängterat också! Att en feminist måste vara kvinna är en seglivad myt. Jag brukar gratulera personer som med våld ska avsäga sig feminismen men ändå hävdar att vi behöver mer jämställdhet: "Tycker du att vi inte är jämställda ännu? Grattis, du är en feminist!" Kanske förklara hur könsroller begränsar mäns liv, för dem som tror det endast handlar om kvinnor. Det är egentligen inte så svårt.
29.10.15 12:01
Älskar sista meningen! Bra text annars också! Minns inte om jag redan sagt att det var kul att ses på bokmässan, men om jag inte har sagt det ska jag passa på nu! :)
Kugge29.10.15 kl. 19:33
Tack! Jag minns inte alls vem som myntat det, men den är så otroligt fin! Och superkul att ses på mässan, jag var helt vimmelkantig av så många bekanta bloggare på en och samma plats. :)
29.10.15 20:41
Själv är jag också ganska kurvig och har fått också "lida" pga det. Och har alltid försökt dölja min kropp. Tidigare tänkte jag kanske att det blir bättre sedan när man får ett "vuxenjobb", men nej. Men jag fösöker bara tänka att det är min kropp och jag kan inte göra någonting åt andras behov av att stirra och sexualisera det. Och så tycker jag att det egentligen är supermodigt att inte dölja sin kropp och ändå våga ta plats på arbetsplatsen och samhället osv.
Men jo, bra text!
kjhkj04.11.15 kl. 19:29
Ja absolut! Tänker mig att det kan vara ett slags motstånd, att återta kläderna och kropparna. För det är ju trist att börja anpassa sig och istället kallas tråkig och tantig (osexig) till sin klädsel. Åh, denna dubbelbestraffning alltså. Och tack!
04.11.15 20:28

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka